Tankad och klar...?

...eehh..vad går den här på?
Dricker han som kör Red Bull direkt ur en kran som sitter till höger om ratten...eller?
Hur jobbar han som kör...behöver han Red Bull...övertid...eller...?
Vad tankar han... Red Bull...?...var sitter tanklocket?
Vad kostar Red Bull per liter?
Vad är det för oktan?
Hmmm...?

Vadstena...

igår som ni kanske förstod av tidigare inlägg.
Vi besökte Heliga Birgittas klosterkyrka också och jag tog några bilder inne i kyrkan.
Jag är inte religiös men jag kan inte undgå att bli påverkad av den sakrala stämningen inne i kyrkan.
Att se människornas vördnad inför heliga Birgittas relikskrin gör att historiens vingslag tar kommando i tankens värld.
Hur var hon, hur levde hon, hur var det på den tiden?...tankarna far iväg och man blir intresserad och det skapar nya infallsvinklar till nya sök på internet.
För mig som utsocknes är det också ett pittoreskt inslag att ute i vimlet på stan se alla svartklädda prästerna och nunnorna.
Vadstena är en jättemysig småstad och mycket historia finns ju i omgivningarna också om man är intresserad av det.


Altartavla med utsirade figurer helt i trä.

Heliga Birgittas och hennes dotter Katarinas reliker.
Ligger längst in i kyrkan till höger om altaret.

Hertig Magnus grav, Gustav Vasas son, och lustigt med den graven är att han var rädd för spindlar och enligt hans önskemål hänger därför kistan i kedjor inne i sarkofagen!

Några bilder från idag...

tagna i Vadstena när vi gick en populär promenadrunda kallad "Tycklingerundan ". Ca 4 km lång.

Stendörren - Naturum.

Stendörren och Naturum stod på programmet idag med guidad rundtur med f.d. tillsynsman på Stendörren, Ragnar Edberg, som lotsade oss runt en slinga och berättade om sina kunskaper om fåglar och fågellivet i omgivningarna.
Och så kan jag berätta om att föregående dags "larviga" gåta har fått sin lösning.
Det är en Brunsprötad Skymningssvärmare och är ganska så vanlig.
Information från en fjärilssajt:
Fjärilen flyger hela sommaren, mest nattetid men man kan även se den på dagen på blomrika ängar.
Finns mest på olika slags måra, men den äter också bl.a. mjölkört, balsaminer och även törelarter.
Puppan finns nere i jorden och övervintrar där.

Långpromenad...

igår runt Nyköping mot Svärta, gamla E-4:an...förbi Kafé Åstugan och sen förbi vår flugfiskesjö...började gå 9.00. och till sjön tog det tre timmar ganska exakt och då var jag redan slut, sen skulle jag hem också...pust, stånk och stön!
Tog en fikapaus vid sjön...sen förbi Sjösa sågen och slutligen hem genom stan.
Med pauser var jag hemma halv-5 och HELT SLUT!
Såg inte så mycket av värde (fin natur förstås!!) men denna fina sak kom med på bild...undrar vad det är...någon som vet...en fjärilslarv förstår jag men vad heter den och vad kommer det att bli sen?
Tror det är en ganska vanlig larv.
Den får gärna svara som vet.

En dag i Ivan Denisovitjs liv...

...fick jag i tanken vid detta skriptums tillkomst...här kommer en dag i mitt liv...hustrun halkade omkull igår kväll i grässlänten en bit nedanför vår uteplats...vattnade blommorna... farligt att vattna blommorna, det gör jag aldrig, för jag vågar inte... man kan göra sig illa!...hon tog emot sig med handen...ont i handleden...ajajaj...vi får se hur vi gör imorgon (idag)...vi sov extra länge i morse...jag ordnar kaffe på sängen till halvåtta...morgontidningen läses ut på några minuter...tja, vet inte varför jag har kvar lokaltidningen, inte mycket i den som intresserar, ärligt talat...jaja...men vi har den ett tag till då...har vi sagt i flera år nu...jaha, hur gör vi nu då, "ska jag ringa vårdcentralen"?...hon ringer vårdcentralen kl 9.00 ...de ringer upp inom tjugo minuter...får komma ganska fort...faktiskt!...skjutsar henne till vårdcentralen 10.45...väntan...remiss till röntgen, lasarettet...andra änden av stan...åker dit, jag skjutsar henne igen...väntan...röntgen...väntan...besked...inget brutet, endast stukning...sköööönt!!
Hon går hem själv...jag hemma och slappar...surfar lite...inget speciellt.
Vi äter varma mackor...enkelt och smidigt i matväg.
Jaha... å´ så var det afton...skönt med dagar som det inte händer något. ;-)
Nu blir det att invänta lite senare i afton med teve...Veterinärerna och Brygglov...så mycket mer är det väl inte att titta på.
...en dag i Stefan Petterssonovitjs liv.

Dagnäsöns naturreservat

Gräshoppa som sitter på en hands översida.
Dagnäsön ligger på vägen mot Mariefred och innan avfarten till Öster-Malma i ett väldigt naturskönt område med öppna ängar och fina utsikter över Båven.
Fiskgjuse finns...såg vi förra året men inte den här gången.
Hackspett syntes ett flertal ggr. Mycket fåglar hördes fortfarande här och var.

Nyköpings Gästabud...

pågår nu och hela juli på slottet. Har ni vägarna förbi så passa på och kolla in det.
I år är det utformat som en musikal.
Själva passade vi ikväll på att ta en picknick i det gröna på vallarna med rökta räkor och lite annat gottigott bestående av körsbär, brie, bröd, torkade jordgubbar! (något nytt!) och cider.
Kunde också se lite av föreställningen utanför innan den fördes in till slottets innergård.
Kul med hästarna och alla utklädda medverkande.

Ett fint minne...

blev det av Kolmårdsbesöket med att jag skrev ut ett par av bilderna med nya skrivaren.
De pryder nu sin plats i vardagsrummet som synes.
Så jättebra det blev med nya skrivaren...helt suveräna utskrifter!!

Nynäs slott.

...otroligt härlig parkmiljö att gå och strosa i och funderingar om forna tider och om de människor som levde och verkade här dyker upp i tankarna.
Mummerberget besöktes med utsikt över nejden och vattnet.


Vid kanalen såg vi de här sötnosarna.

...och sen blev det sedvanlig fika uppe vid orangeriet.

Sorgligt att se...

Bergshammarsvägen - Gamla E-4:an mot Norrköping.
Kommentarer överflödiga...bilden talar för sig själv...

Olika som individer!

Jag måste bekänna en sak… innan vi köpte Cornish Rexkatten Alex så tänkte jag ”kattjävel…jaja, låt gå då…det kan väl vara kul med lite liv och rörelse i huset igen”.
Vi har haft hund… våran högt älskade boxer Snodden som var en alldeles speciell hund och som aldrig går att få igen. (ja, jag vet så där säger alla om sina hundar)
Men vad jag älskade den hunden alltså… en hund är ju en jäkla skillnad mot en katt har jag alltid tyckt.
Nu har vi två katter och efter en tid så har man växt in i varandra på något vis… och namnen Alex och Hugo sitter som en smäck kopplat till deras personligheter.
Alex är egensinnig och självständig och klappas bara när han vill… går ofta undan till sitt eget lilla hörn men när han vill gosa så gosar han med besked… allt sker på hans villkor… hundar har ägare men katter har betjänter, heter det ju och det så sant som det är sagt.
Den ”lille”… ja, vi säger ofta så om Hugo… konstigt vad man lägger sig till med olika ”konstigheter” när det gäller att ”dadda” små barn och djur.
Det är pussipussi och kramar och gulligull hit och gulligull dit i ett evigt kretslopp!
Hugo är en helt annan personlighet… han jamar på ett annorlunda sätt än Alex… det låter mer som ett kraxande jamläte… spinner kraftigare och högre.
Mer tillgänglig i sättet… busar mer men han är ju fortfarande en kattunge och sätter fart på ”den gamle” ibland så det står det härliga till!
De busar och Hugo hoppar på Alex och biter och nafsar på Alex och Alex biter tillbaka på halsen så man tror att han ska strypa den ”lille”.
I början blev vi förskräckta men nu så har vi vant oss.
Ibland är Alex sur och Hugo vill leka men då fräser Alex åt Hugo så vi undrar om han ska gå till attack och kanske skada den ”lille” men det är nog bara ett spel för gallerierna ungefär som ledarhannen inom vargflocken som vill visa vem som är herre på täppan.
"Passa dig det är jag som är störst...bara så du vet"!
Men det som är märkligt är att jag, innan vi köpte Alex, trodde jag kunde lämna katterna själva och åka iväg hur som helst utan betänkligheter men ack vad jag bedrog mig!
Varje gång… som idag till exempel när vi åkte till Sparreholm, så får jag världens ågren när jag lämnar katterna.
De går och lägger sig vid sina platser och så tittar de på en med stora ögon och man överför deras tankar till sig själv… ”jaha, ska ni lämna oss nu igen”?
Usch, jag hatar att lämna dem… får så dåligt samvete men det var ju därför vi köpte en katt till för att de skulle få sällskap av varandra men det spelar ingen roll… de tittar på en båda två!
Fan, det räcker med att gå ner till stan...!
En sak som är kul är att de vet när de ska få följa med när vi ska åka iväg med bilen… vi sätter på dem selen och då sitter de i hallen och väntar spänt…men om de inte har selen på så går de och lägger sig någonstans… de lär sig fort med rutiner.
Alex tycker inte om att åka bil men accepterar det...suckar och lägger sig så småningom... Hugo han finner sig i det mesta och går och lägger sig utan knot... sen sover de så sött bägge två med tassarna omslingrade i varandra!
För det mesta... ibland säger de till och då får vi stanna så de får lufta på sig och sen går det bra att åka igen.
Sen det här med att det kommer in något nytt i hemmet… fram och luktar direkt… det behöver inte vara stora förändringar för att de ska lägga märke till det.
En liten förändring någonstans och de märker det direkt!
Ja, Cornish Rexkatten är speciell med en aristokratisk personlighet och mer lik en hund i sättet än en vanlig bonnkatt.
Jag älskar dem båda!

Sparreholms slott.

Mc-tur idag till Sparreholms slott - fiket ligger till höger om det som syns på bilden ovan.
Museum med gamla bilar samt vagnslider med gamla hästvagnar stod på visningsmenyn men vi tänkte oss en fika enbart och...

...i väntan på fika så är det skönt att sitta en stund efter att ha suttit på hojen ett tag. ;-)
Sparreholm får mig alltid att minnas barndomen och Sparreholmsträffarna med Harry Brandelius...jag har faktiskt sett Nacka Skoglund klacka ner en tvåkrona i hans egna bröstficka...det ni...då var det inte höga krav på underhållning inte!
Tror han sjöng också..."Vi hänger me´"!
Men den där två-kronan tyckte jag var alldeles fantastiskt och sitter som gjuten i minnet!
Det var väl ett av hans paradnummer när han turnerade i folkparkerna på 60-talet.
Det fanns en annan snubbe också som hette Georg Adelly ...men det enda jag minns av honom var att han hade så långa fingrar som kunde "orma" sig om sjutton...tyckte det var helt fantastiskt att man kunde göra så med händerna.
Vad han annars var känd för vet jag inte men troligtvis var han komiker...har för mig att jag sett honom i någon svensk film.
Min pappa och mamma var ofta på Sparreholmsträffarna och liten som jag var så var jag ju tvungen att hänga med men jag har bara goda minnen av träffarna även om jag inte minns så mycket.

Skitmysigt fik som ni ser...gammalmiljö och hembakta bullar och frugan står vid disken och som vanligt..."Jaha, vad ska jag välja nu då?" ;-)



På väg hem tog vi en sväng förbi Halla kyrka...vägen är jättehärlig att åka på...slingrar sig genom ett genuint sörmländskt landskap med böljande åkerfält, vackra blommande gula rapsfält, lagårdar och röda stugor med vita knutar och det doftar blommor och skit om vartannat...här och var...underbart!

Brokeback Mountain…

…vi har sett filmen på bio och nu har den kommit på DVD.
En i mitt tycke helt lysande film, en underbar kärleksfilm med ett möte mellan två män som ska vakta en fårjord uppe i bergen och som i förlängningen skapar en förbjuden längtan i ett amerikanskt 1963 där homosexualitet betraktas som icke macho och fjolligt.
Miljön är Wyoming och ett underbart landskap inramar handlingen.
Männen är så mycket macho som det bara går att vara, de är marlboromän och starka…cowboyhattar och boots... och slåss gör de när de inte kan visa eller förmedla känslor inför varandra.
Det är gripande.
För mig är film något som jag vill ska beröra, jag vill sugas med i en handling utan att tänka på att det är en film.
Och jag vill framförallt inte att det ska vara förutsägbart…jag vill sitta och vänta på ”hur ska det här sluta”?
Idag har jag sett så många filmer att jag blivit oerhört kräsen på vad jag vill se och det är inte många filmer som jag kan sätta en hög kvalitetsstämpel på.
Brokeback Mountain är en sån film som får högsta betyg.
Visst, jag tycker Die Hard också är en bra film, underhållande på sitt sätt i sin genre men pratar vi film med substans och en handling gjord med hjärta och smärta, där människorna berör och man går ut från biografen med känslor av vemod, saknad och ”jag ville aldrig att filmen skulle ta slut” då är det en film som dröjer sig kvar lääänge i medvetandet.
Rekommenderas!

En jädra massa "Gudruns offer"...!

Idag skulle vi gå den andra slingan som visas till vänster på kartan i inlägget jag skrev häromdagen efter besöket vid Fjällmossen.
Man åker in precis innan Kolmårdens djurpark sen åker man några km och kommer fram till en parkering.
Därifrån går man ett par km in i skogen och så plötsligt kommer vi till en massa vindfällen, på höger sida ett kärr och på vänster sida otillgänglig mark...det gick inte att gå bara ...det låg massor av omkullfallna träd och vi försökte forcera men det var bara att bryta...jag ville inte riskera något...och jag min dumfan hade ju läst på internet att det kunde vara lite svårt att gå runt just där...man ska lyssna på farbror internet ibland!
Så tyvärr blev det inte mycket till utflykt idag...vi åkte till Getåkiosken och köpte en glass istället...inte så dumt det heller!

Måste få berätta.

Var på stan förut som jag berättade om tidigare och köpte en bok till frugan...dock inte denna som jag berättar om nu.
Stod och tittade i en nyukommen bok om Micke Dubois som hans f.d. har skrivit tillsammans med en journalist.
Jag tyckte mycket om Svullo och hans humor...kanske för att man själv inte vågar släppa loss som han gjorde...när jag då står där och kollar i boken och kommer till ett uppslag med bilder så ser jag en bild som får mig att börja skratta så jag är tvungen att gå ut ur butiken.
Midsommarafton i Huddinge där Micke bor och det är en spontan fest med grannarna som kommit ut med sina korgar.
De har roligt tillsammans...plötsligt kommer Micke ut till festen utan att säga ett enda ord...han går bara omkring med en tysk hjälm på huvudet och kläder därtill samt en välkänd mustasch plus en grenadindrink i handen...tänk er att ni ser bilden och att han inte säger ett enda ord...folk bara tjöt av skratt och jag står där i butiken och börjar asgarva åt Micke alltså...jag älskade hans humor...hans galna infall...minns "dä´ ä´ lite hög tomgång alltså!!"
Helt jävla galen och inga hämningar alls inför människor...och ändå så djup.
Micke...jag saknar dig och din humor!

Häger - Nyköpingsån - Slottet

På stan och shoppade lite förut... i samband med det...drog en sväng ner till slottet och kollade in hägern som det stod om i lokaltidningen häromdagen, att den skulle finnas där.
Jodå...där stod den och jag hann ta några kort och tänkte att det skulle gå att komma närmare men då fick den nog och drog.
Men den här bilden tog jag i alla fall...inte så bra men man ser att det är en häger i alla fall.
;-)

Fjällmossens naturreservat.

Idag besökte vi ett naturreservat vi aldrig varit vid tidigare, tack vare internet fick vi reda på att det fanns.
Det ligger endast ca 3-4 mil söder om Nyköping mot Östergötland och blev skyddat så sent som -99.
Om ni tittar på kartan så ser ni en röd slinga nere till höger, den gick vi och det var inte särskilt ansträngande och stigen var bra utmärkt med rött på träden.
Norrländsk myr och skog blandat gjorde att det hela blev en naturupplevelse av högre klass.



De här "mosstrumpeterna", just de med röda hattar på, har jag inte sett sen barndomen.

Okänd skalbagge. Ca 2,5 cm lång.

Naturens under, den här fjärilen kunde kamouflera sig!
Såg den enbart av anledning att den flög till trädet och satte sig, så jag kunde ta en bild på den.
;-)


Sileshår har jag aldrig sett tidigare. En köttätande växt som har ett klibbigt sekret som flugor, myror och andra insekter fastnar i och växtens enzym tar hand om köttet.Fascinerande!
Den här växten växte allmänt i naturreservatet.


Mycket hjortron fanns också!

Den här fjärilen satte sig på Ullas finger och där satt den!
Helt otroligt, jag kunde ta bild efter bild i lugn och ro...det är inte ofta de bjuder på sig så!


Samma fjäril i en annan vinkel.

Detta är dock en annan fjäril.

John Fogerty

Sundsvall 7 juli 2006.

Vi har varit på 7 konserter med John Fogerty.
Den första var på Lollipop – Tullinge, sommaren -97.
Därefter följde:
Norrköping - Himmelstalund - 7 Nov -97
Göteborg – Scandinavium – 5 Sept -98
Norrköping – Himmelstalund - 9 Sept -98
S-holm – Globen - 5 Mars -05
Göteborg – Scandinavium - 9 Mars -05
Och den sista nu i Sundsvall - 7 juli -06

Om vi rangordnar konserterna så kommer Lollipop som nummer ett… och det av den anledning att det var en utomhuskonsert samt att han efter många års frånvaro visade en spelglädje på scen som jag inte sett sen dess… det märktes verkligen att han tyckte det var roligt att spela igen.
För egen del så var det också den trolska sommarnattens ljus som hjälpte till att förhöja stämningen, tillsammans med ”alla som var där”… inte minst alla femtiplussare!
Den förväntan och längtan som fanns då kommer förmodligen aldrig att hända igen… det var ett magiskt ögonblick när han äntligen kom in på scenen och drog igång ”Born on the Bayou”… minns det som det var igår!
Sitter på näthinnan som en bild och är så verklig!
Som nummer två kommer faktiskt Sundsvall nu… eftersom det också var en utomhuskonsert och han var på ett strålande humör och hade ett mellansnack som han inte haft på någon annan konsert vi varit på… inte ens Lollipop, faktiskt.
Han trivdes tydligen!
Fråga inte mig vad han sa för det hade jag svårt att höra… tyvärr… frugan med för den delen med allt surr som var runt omkring.
Inomhuskonserterna Globen – Scandinavium – Himmelstalund var ju också härliga men hade inte den där speciella känslan av att ha en magisk utstrålning över sig som det var på Lollipop och Sundsvall…det är något speciellt med utomhuskonserter!

Vi stod ganska långt fram och bilderna är tagna
med Canon A 620 - det var fotoförbud med proffskameror...typ systemkameror med teleobjektiv men mobilkameror
och vanliga kompakter kunde man tillåta, sas det.

Låtlistan - Sundsvall:

Travelin´ Band
Green River
Who´ll Stop The Rain
It Came Out Of The Sky
Lodi (min favoritlåt)
Lookin´Out My Backdoor
Commotion
Born On The Bayou
Cottonfields
Hot Rod Heart
Ramble Tamble
Midnight Special
Bootleg
Déjà Vu
Heard It Through The Grapevine
Have You Ever See The Rain
Sweet Hitch-Hiker
Rock And Roll Girls
Long As I Can See The Light
Keep On Chooglin´
Hey Tonight
Down On The Corner
Centerfield
Up Around The Bend
Old Man Down The Road
Bad Moon Rising
Fortunate Son
Rocking´ All Over The World
Proud Mary



Om någon undrar hur det fungerar med cipp och happ kontra konsertljudet så går det faktiskt förvånansvärt bra även om jag då har svårt att höra just mellansnacket.
Och jag blir ”lomhörd” efteråt också…men det går över till dagen efter och man har sagt mig att cippsidan är inte påverkbar på så sätt att ljudet skulle förstöra hörseln annat än att ljudet kan vara tröttande... en konsert varar i två timmar och visst blir man trött dagen efter (helt slut i huvudet, ärligt talat) men man får göra en avvägning i värdet av att få gå på en konsert med en artist som följt mig genom livet ända sen jag hörde honom första gången -69… han har berikat mitt liv med sina låtar!
Får se nu när och om han kommer hit fler gånger…då blir det säkert en tripp igen men han måste komma med lite nytt låtmaterial nu… har inte haft så stora variationer i låtmaterialet, i stort sett kört samma koncept ända sen -97.
I Sundsvall var ”Ramble Tamble” ”ny” (en låt från Cosmo´s Factory) … har sett att han också spelat ”Porterville” från första LP:n – CCR… på andra konserter men den var icke med här.
Men…det är ju de ”gamla” låtarna folk och även jag/vi vill höra och de är ju så tidlösa…tidens tand har inte bitit på dem…de låter som om de är skrivna igår.
En rockens banbrytare med ”gamla” låtar som fortfarande känns nyskapande och karln har faktiskt fyllt 60…det ni!

Möte med varg och lo.

I väntan på vargmötet gick vi förbi lohägnet och jag hade sån tur att denna sötnos satt precis innanför glaset och fram med kameran snabbt som attan och jag hann ta flera bilder men det var endast detta kort som blev bra.
Hade ingen koll på inställningarna i kameran utan tog bara bilder rakt av och hoppades på det bästa.
Loet visade tänderna mot mig ett par gånger (ingen bild tyvärr) och jag var vid tillfället ensam utan någon annan människa på åskådarplats. Mötet varade i kanske 20 sekunder, sen försvann loet in i "skogen".


Respekt! Kolla gaddarna!

Och de kan se så snälla ut!


Fem stycken finns det i Kolmården, inga ungar i år men annars så försöker de på alla vis att få till det.

Guiden och vargarna har en ylstund! Hon ylar och de andra stämmer in...kul!

Vargarna kämpar hela tiden om rangen i kullen, det är ständigt gruff och det behöver inte vara allvarligt bråk utan det är mer deras sätt att hävda sig.

Respekt!

Kom inte för nära för då smäller det!

Ja, jag tyckte det var bäst att ha lite distans!
De tycker mycket om att slicka uppe i ansiktet och var på mig flera gånger och "kladda" på cippen.

Dåsig...det var varmt!

En liten gosestund!